Att blogga

Att skriva en blogg har blivit en liten del av vardagen för många, för vissa är det även en mycket stor del av vardagen. Att uttrycka sina känslor och/eller åsikter har blivit större än någonsin. Numera känns det inte lika nödvändigt att delta i en självklar demostration eller hungerstrejka på plattan. Nä nu när bloggvärlden har fått sån stor uppmärksamhet som den har uppnått så har det börjat bli ett självklart ställe för att uttrycka vad man tycker. Så vad vore inte bättre än att kasta in skolan i bloggvärlden...

Det finns självklart blandade känslor om det; Är skolan verkligen ämnad för att eleverna ska sitta och blogga bort sin dyrbara tid att göra andra uppgifter, eller är det en självklar uppgift då vi går in i en ny era i samhället gällande att uttrycka sina politiska åsikter. Själv tycker jag det sistnämnda, i måtta. Vi har verkligen kommit in i ett helt nytt sätt att diskutera politik, t.o.m. politikerna sjävla är intresserade av bloggfenomenet så vad passar inte bättre än att provsmaka lite på bloggvärlden i en intressant samhällsuppgift. Men det är inte alltid så slappt som många tror. Visserligen behöver man bara skriva sina egna personliga åsikter och inte sitta fast i en stor uppgift som ska vara klar på ett par veckor. Men man behöver ändå lägga ner sin tid på att få ett bra inlägg som passar in ämnet man valt att diskutera och sen såklart verkligen göra sin uppgift. Själv har man varit lite si och så med detta. Det var en mycket rolig idé och verkade roligt i början men man tröttnar lätt på det om man inte vanligtvis är en bloggmänniska. Nu hade man nästan velat byta ut sin tid på bloggandet till en mer konstruktiv uppgift men det är som sagt uppgift värd att göra.

För att inte lägga ner allt för negativ energi på detta så kan man lätt sammanfatta att bloggandet under detta halvåret har varit en positiv erfarenhet för oss att sätta oss in i den nya tiden för diskussionerna om samhällsreleterande frågor. Så kort sagt; Dina märkliga idéer har verkligen varit en bra erfarenhet Stefan!

Kollektivtrafiken

Nu börjar det bli för mycket. De ökande priserna på kollektivtrafiken och de osanna löftena om en mer flexibel och bättre kollektivtrafik börjar gå lite överstyr. De senaste 3 åren har skånetrafiken diskuterat sina nya framtidsplaner om en mycket bättre kollektivtrafik och för att göra det behöver de mer pengar. Det enda som skär sig i detta är att den så kallade förbättrade kollektivtrafiken som skulle inträtt 2006 har man inte sett mycket till röken av. Den enda klara skillnaden är att man får lägga ut extra för att ta sig någonstans.

Visst har man sett några skillnader på bussarna då de går lite oftare under rusningtrafiken men detta gäller ofta bara från ett håll, från storstäderna ut och inte tillbaka. Även priserna på kort som går att köpa har kraftigt gått upp i pris vilket försätter många med lite pengar i svåra sitser. Och det börjar även verka som att SJ och Skånetrafiken gör allt för att utnyttja den globala uppvärmningen och ökningen av människor som vill värna om miljön som på sitt sätt numera hellre vill åka någorlunda miljövänligt.

Om man nu ska uppmuntra människor att åka kollektivtrafik så finns det inget bättre sätt än att göra det billigare för alla att åka den. Det är inte bara SJ och Skånetrafikens vinster kan täcka detta, det hade också varit en bra idé om staten hade uppmuntrat med större bidrag som kan täcka vissa utgifter. Det är ju framförallt politikerna idag som säger att vi ska vara miljövänligare. Om statens nuvarande skattepengar inte kan räcka för att göra årliga bidrag till kollektivtrafiken för att hålla nere priserna så hade i alla fall inte jag blivit arg över en liten ökning i skatt för att täcka en utgift för något som så tydligt är en väldigt viktigt faktor i vårt samhälle.

Gratis kollektivtrafik är väl lite att ta i, men göra den billigare är fullt ut möjligt!

Fattigdom

Nu har en ny uppgift inletts i ShC och den inberäknar att vi ska skriva en uppsats på minst 10 sidor, så varför inte inleda min brainstormning i samband med blogginlägg...
Fattigdomen som vi alla känner till är hemsk, den har visserligen ibland några positiva sidor men knappast några avsevärda. Att skriva om fattigdom världen över skulle tagit åratal att kartlägga och diskutera om, om man nu inte drar massa generella åtanganden om hur fattigdomen ser ut. Det hade nog inte bara tagit åratal utan decennier för att få en fullständig analys av ämnet. Just därför tänkte jag att det var lämpligt att rikta sig in på där man lever...

Det är kanske inte många som tycker att vi har en utbredd fattigdom i Sverige, oftast har vi ju inte det enligt statestik, men det är nästan alltid mycket större än vad man tror. Statestik brukar bygga på människor som är kontaktbara, och människor som lever i "extrem" fattigdom är ofta icke kontaktbara via alla de medel vi använder för att skapa statestiken. Har ju själv aldrig hört talas om någon som letar i varje gatuhörn efter alla de hemlösa som kan göra statestiken mera "verklig". Nej, problemet är i allra högsta grad verklig och den kommer inte försvinna på länge. Men jag tror att det hjälper att diskutera om det, lyfta fram ämnet några steg i prioteringarna. Man kan ju inte kräva att det händer någon drastisk revolution för att "renovera" regeringen så att något görs mot fattigdomen. Den lilla rösten räknas ju faktiskt och ju fler det är som inser allvaret desto snabbare kommer åtgärder mot problemet väckas till liv, tror jag i alla fall.

Sen kan man ju också diskutera om alla de olika former av fattigdom som finns. Det är ju inte bara den "extrema" fattigdomen i Sverige som balanserar på livets kant. Det är så många fler som lever i fattigdom. Personligen tycker jag att bara leva på minimumgränsen (enligt svensk lag) är en fattigdom, det räcker helt enkelt inte. På återseende säger jag.

OS

Jag vet att OS har tagit slut och Sverige hamnade på en skitplats, blablabla... Men efter OS så har det väckts några nya diskussioner; istället för att följa upp på de Kinesiska massavrättningarna och de magnifika kondomer som kan laga cykeldäck mm. så har många (iaf i min umgängeskrets) börjat diskutera nödvändigheten av OS.
Det mesta kretsade kring den ekonomiska synpunkten av OS. Det var inte många som tyckte att det var lönt att slänga ut pengar på en sån sak som OS bara för att alla ska känna en viss sammanhörighet. Ett annat argument för att man skulle ha OS var för att man skulle ha större valmöjligheter när man bettar, men till slut kom man fram till att man vinner ju ändå inte...

"Så varför slänga ut pengar på OS när det är så jävla tråkigt?!" frågar många sig, när man nu kan lägga pengar på lite nyttigare saker än på idrottsdeltagarnas hormonbesvär och klåda(god knows where). Det enda anledningen till att man ville låta lägga pengar på detta blev till slut för att det var spännande, så varför inte göra det mer spännande?
Själv tycker jag att det är mäktigt tråkigt med de flesta sporter, men de sporter som man verkar se mest av på OS - de som går ut på att springa snabbast eller hoppa längst - är nog det mest tråkigaste. Det är ju nästan så att man dör av tristess eller för att hjärtat bara slutar slå pga. brist av "energi". Nä gör OS mer intressant istället så kan vi fortsätta lägga ut den mängden pengar som kan rädda massvis med människor i världen som lever i hemska förhållanden, fattigdom och präglas dagligen av (för oss)exotiska och farliga sjukdomar.

Det finns ju faktiskt massor vi kan göra för att göra OS mer intressant. För att locka fler tittare såsom de sadistiska psykon som statistiskt sett skulle slösa mest pengar och energi på att få skåda något som lättar deras tillfredsställelse. Eller bara för att ge idrottsmännen och kvinnorna en liten högre insats än att bli utbrända och få massa konstiga besvär på konstiga ställen.

Nä sluta släng pengar på massa onödig sport om det finns annat att slänga dem på. Eller gör sporten mer intressant. Jag tycker verkligen att dem som väljer att bojkotta OS gör rätt i det, kanske pga. fel saker dock. Bojkotta inte det bara för orättvisorna i Kina utan för orättvisorna i Världen eller se till att ha bättre argument på krävande diskussioner.

Cash

De senaste veckorna har det varit många diskussioner om hur illa börsen, bankerna osv. har förändrats och om hur framtiden ser ut att ha en orolig fortlöpning. Det är självklart ett ämne som är värt att diskutera mycket om, det handlar ju om vår finansiella framtid. Men för några av oss så sitter vi redan i krisen...

Det finns självklart dem som förlorat massor av pengar pga. aktierna och börsen som visat en drastisk och mycket tragisk nedgång. Det måste vara jävligt surt att förlora såväl små som stora summor pga. det som har hänt på sistonde. Men alla dessa förändringarna berör oss andra också, som inte har eller handlar aktier eller några nya dyra elektroniska prylar som faller i värde timmarna efter inköpet. Det är när matpriser går upp som skon klämmer. Det är många som lever på socialbidrag idag, och socialbidragen är några av få saker som inte har förändrats i värde.

Det är mycket som politikerna gör inom området för socialtjänselagen och denna del av offentliga sektorn som jag inte riktigt begriper. Vissa saker kan självklart vara svåra att ändra på, man ska ju inte klaga och gnälla sönder en sak som knappt går att förbättra. Med det är bortom min fattningsförmåga när socialsekreterare inte förstår att samma oförändrade bidrag till maten som ska räcka till en familj inte längre räcker pga. de höjda matpriserna.
Man blir riktigt trött på att försöka förklara för exakt samma människor att man behöver det lilla extra nödbidraget för att man nu längre inte kan handla mat som räcker månaden ut. Om man nu inte tar det steget att se igenom socialtjäntelagens klara hänvisning till att "även om man lever på socialbidrag så ska man kunna leva väl", och sen leva på nudlar samt sluta köpa mejeriprodukter som smör, mjölk osv. som för vissa inom detta området tycks anses vara mycket onödiga (även om de själva handlar in så mycket det behöver...).

Nä fyfan för att människor inte kan förstå sådana enkla saker och istället väljer att tjafsa - de får ju inte slösa för mycket av kommunens pengar, eller hur?

Galgemisshandlad

Dagens sydsvenska innehöll en ganska intressant nyhet. Inte för det faktum att en socialsekreterare blev slagen av en galge och sedan anmält förövaren för misshandel.
Detta handlar snarare om motiveringen till varför kvinnan handlade så drastiskt med sin modersinstinkt. Självklart får man inte ut ur artiklen vilka bakgrunder till tvångsomhändertagningen skedde genom, om det nu var så att modern inte var lämplig på några punkter att vara vårdnadshavare.
Men det som väckte mitt intresse är det höga antalet av tvångsomhändertagande allt som allt. För det är ofta många av dessa sker på felaktiga bedömningar. Det jag vill lyfta fram är att den sk. "makt" en socialsekreterare eller liknande tjänstemän har är tillräcklig för att tvångsomhänderta ett barn från sin vårdnadshavare på helt fel grunder. I allt för många fall har det varken varit ömsesidigt eller bättre att barnet får en fosterfamilj eller en temporärt ny vårdnadshavare. Jag menar självklart inte att majoriteten av fallen är felbedömda, det är ju faktiskt omöjligt att veta. Speciellt när det inte ens finns en register för långt gånga anmälningar (som i sådana här fall ofta görs mot socialförvaltningen) att utgå ifrån.

Men jag utgår nu mest från egna erfarenheter och hörsägen om liknande fall och majoriteten har visat sig varit allt för felaktiga från socialförvaltningens sida. Det har alltså i de flesta fallen visat sig att barnet har trivts mycket bättre i närvaron av sin förälder och i den miljö hon växt upp istället för den nya miljön som en socialbedömning namnger som en "säker miljö". Jag tycker definitivt att det ansvar som en tjänsteman har inom denna delen av offentliga sektorn är för stor och missbrukas allt för ofta. Ansvaret omfattar ju att vara en sorts av förvaltare av ett människoliv.

Nu vill jag inte riskera att gå in allt för långt in i ämnet och göra det för långt och/eller för tråkigt för folk att orka läsa igenom det, men själv hade jag ju inte tvekat att misshandla någon med en galge för att försvara min och mitt barns rätt att vara en familj.

På ingång, åter igen.

Efter vilda debatter med läraren om hur mycket en introduktion med bloggkvalitet måste innehålla, så har jag fått order om att jag ska lägga upp en kort presentation och en mer klar sammanfattning på vad jag kommer blogga om i framtiden...

Jag är elev nr.8 (efter namnordningen på närvarolistan) och mer behöver ni inte veta om mig förutom att mitt bloggande endast uppdagades för en stor Samhälle C uppgift som, tidigare nämnts, lades upp av den uppfinnesrika och berömda Stefan Nordqvist.

De samhällsbekymmer som jag mest hoppas på få lyfta fram och blogga om kommer nog mestadels bestå av politik samt vidareutvecklade ting av detta ämne. Jag kan nog redan nu framföra en ursäkt för framtrida avvikelser från ämnet då jag antagligen kommer glida in på andra nyhetsbevakade ämnen som t.ex. den nyinvigna partikelmaskinen eller nyheter som; "vem var det som sprängde bilbomben" i landskrona.

På ingång...

...För att skänka den glädje och tillfredställelse till mina snart kommande underbara läsare. Med ett syfte lika stort som att göra det enbart för sin lärares mörka fantasier om alla elevers rätt till att blogga ut sina arbetsuppgifter.

Med andra ord kommer min blogg mestadels lyfta fram såväl diverse ilandsproblem - t.ex. klasskamrat Dario - som lika viktiga dagsnyheter som hetsar upp folkgrupper till oanade bloggresponser.