Grävande Fattigdom

Det krävs inte ett geni att märka att klyftorna mellan rik och fattig växer och det gäller även hur snabbt antalet fattiga kommer till idag. Allt fler och fler blir sig tvungna att ta sig till socialbidrag, leva på existensminimum och/eller använda sig av andra medel för att kunna leva ett någorlunda normalt liv där man inte blir utstött p.g.a. sin ekonomiska situation.
Att detta på senaste tid har diskuterats mer i media och inom andra kommunikationsnät är definitivt bra, det största problemet ligger nog mer hos att det är så många som vägrar tro eller se det självklara som många upplever idag; en alltmer grävande fattigdom är en realitet.

I en omdebbaterad blogg kallad Fattigdomsbloggen så har en journalist tagit sig an projektet att leva som socialbidragstagare i en månad. I hennes blogg framgår det även hur hon som medelmåtta gått till något likt väldig fattigdom. Det framgår även väldigt tydligt hur hon kritiserar vårt sociala skyddsnät om hur det inte räcker till. För någon som suttit eller sitter i en sådan situation är detta något underbart att se att någon vill leva sig in i det, åtminstonde för under en månad. Jag tycker att detta är något alla borde uppleva åtminstonde en gång, i alla fall för att få en god erfarenhet för livet då man märker så lätt hur ens ekonomi styr ens liv. Att många kritiserar hennes blogg och projekt genom att kalla hela situationen löjlig, myt och legend är nog något som upprör mig oerhört. Detta är just varför man borde vara medveten om hur det är att vara socialbidragstagare, ta sig en månad eller två för att själva se genom egna ögon vilken misär man egentligen lever i.

Även om detta projektet hon inlett mycket väl bara kan vara en sak för henne att sätta fart på hennes karriär som en grävande journalist så är det mycket bra att det uppmärksammans. Allt för många ser inte allvaret i situationen många lever i. Allt för många anser fortfarande att Sverige är den underbara välfärdsstat som vi en gång fick stämpeln som. Allt för många ignorerar problemet kring att pengarna inte räcker till för oss som försiktigt balanserar på den ekonomiska krisens kant.

Det är inte till stor förvåning att dem som kritiserar hennes blogg ofta är dem som lever ett bra ekonomiskt liv. Det kan vara alla ifrån medelmåttan med lägenhet och bil till storfamiljen men höginkomstagande föräldrar. Eller varför inte politiker som gör allt för att förminska dramat i detta genom att anta att det är bra som det är. Men visst ska man ha förståelse för att dem som inte vill lägga mer pengar på t.ex. skatt som kan gå till dem behövande i samhället, varför ska dem ha mer pengar när dem själva försatt sig i situationen...

Vuxen?

När är man egentligen vuxen? Dem flesta hade sagt att man blir det så fort man fyllt arton, men kvar står ju alltid spekulationer om man verkligen ska ge en 18åring allt ansvar. Ett av dem största ansvaren vi egentligen kan få vid den ålder är självklart rösträtten, vår chans att kunna förändra samhället genom det mest självklara vi fått oss tilldelade. Men där menar många att det fortfarande återstår ett problem, är man tillräckligt mogen för att ta på sig ansvaret rösträtt medför? Dessa diskussioner finns det många av, men åldern går inte alltid hand i hand med mogenhet. Allt för många äldre beter sig som små barn när tonåringar förhållandesvis kan bete sig som vuxna människor, därför har man också satt ett bestämt år när man Bör vara vuxen.

Men om man nu är vuxen vid arton års ålder ska man inte få lov att göra det andra äldre för göra, som t.ex. gå på systemet eller få strängare straff? Det är svåra frågor men vissa av dem har sin anledning till att dem finns. Att man inte får lov att handla ut på systemet förens vid tjugo års ålder är mestadels för att man menar att man inte hunnit utveckla det ansvar för alkohol sedan man fyllt arton - därför vill man hellre att ungdomar som nyligen fyllt arton ska hålla sig till exempelvis baren eller resturanger där det förekommer en någorlunda övervakning så att dem inte blir för fulla. För hur hade det gått om man som vårdslös handlar på systemet och går och dricker utan någon övervakning, riskerna för att något kommer hända blir betydligt större. Men detta berör ju självfallet inte alla, vissa vet hur man tar sitt ansvar och anser därför att det är fel att låta en dricka vid arton års ålder men inte få lov att handla på systemet förens vid 20 års ålder. Detta enda man kan göra egentligen är att skylla på alla dem som inte vet hur man dricker ansvarsfullt.

Om vi återgår till straffpunkten så är detta en sak som måste diskuteras om, länge. Allt för många ungdomsbrottslingar har börjat dyka upp och straffen är mycket mildrare vid yngre ålder fast även vid arton och nitton års ålder. Är detta rätt eller fel? Ska man kunnde begå ett flertal brott utan att dryga konsekvenser uppstår när man är yngre. Själv tycker jag det är fel om brotten är återkommande, ett brott eller två behöver inte betyda mycket och man ska inte behöva skapa hinder för en människa senare i livet för att man betett sig illa i yngre ålder. Men om nu straffen är återkommande som t.ex. hela 50 brott på blott ett år så behövs konsekvenser - drygare än ett kontaktnät inom socailstyrelsen. Detta skulle inte bara behöva vara illa för personen i fråga utan kan komma att vara en gynnsam konsekvens som lär individen i fråga att inte fortsatt begå brott senare i livet. Det behövs alltså starkare individuella rättsliga prövningar för unga återkommande brottslingar, för risken finns ju att brotten fortsätter och när dryga konsekvenser är redo att tas så kanske det är försent - tänk om brotten eskalerar och resulterar i ett mord eller värre.

Så kort sagt och sammanfattat så tycker jag att ungdomsbrottslingar behöver en starkare individuell prövning inom rättsväsandet så man kan avgöra om fortsatt brottslighet är ett faktum. Beröva inte ungdomar deras framtida liv men se också till att det heller inte förstörs på värre sätt.

Ungdomsbrottslighet

Ungdomsbrottsligheten är ökat kraftigt den senaste tiden, och ser ut att fortsätta öka. Många frågor har börjat kretsa kring detta; Vad beror det på, varför ökar det mer nu, hur kan vi hindra det för att eskalera?

Att det finns ungdomsbrottslighet är ingen nyhet men i den takt det har ökat genom åren så har många börjat bli oroliga... Oroliga att inte kunna vara säker på att man kan gå ut på kvällarna, eller t.o.m. dagarna, utan att riskera att bli rånad eller misshandlad. Det har sannerligen växt till ett stort problem och även tung kriminalitet har växt bland unga vilket mycket väl kan ha samband i ett tidigt skede av misshandel och personrån. Många pratar om att detta är oundvikligt, men är det verkligen det?

Vad all ökad brottslighet beror på kan mycket väl vara såväl den nya ungdomsattityden som det kan bero på samhällsrelaterade problem. När man pratar om det ökade brottsligheten i Rinkeby som skedde för många år sen så kan man koppla ihop det med problem som många gånger uppstått pga. kommunernas svikande översyn av vad de bosatta behöver. Det är ofta kommuner och politiker inte visar stort engagemang som tyvärr ger stort missnöje och ger konsekvenser som alltför ofta är brottslighet. Ett annat stort problem är den växande ungdomsattityden som har blivit värre med åren. Det verkar som att vi kommit in i en fas där det har blivit viktigare än någonsin att visa sig tuff och häftig, och tyvärr verkar alla tycka att våld mm. är det enda sättet att visa detta på.

Så hur ska man egentligen kunna läsa något sånt här? Det bristfälliga ansvaret kommuner har förskaffat sig går givetvis lösa med mer engagemang från politiker men attetityd problemet som uppstått kan vara mycket svårare. Det är ofta svårt för en utövare av våldsamheter att inse vilken skada man åstadkommer så i det fallet blir det svårt att komma till insikt utan att själv bli ett offer för det. En enkel metod som vi lätt har till förfogande är att öka utsträckningen av information av brottsoffer, men eftersom den redan är ganska stor så undrar man ju om en utökning kommer att hjälpa - förhoppningsvis gör den det för vad annat kan vi göra?
Ett annat ämne som har diskuterats ganska mycket är skillnader i kulturer; Kan detta vara en av orsakerna av ökad brottslighet, där framför allt misshandel har en stor omfattning? Olikheter i kulturer har oftat fått konsekvenser, även förödande sådana. Kan man bara lösa detta genom att skapa ett nollkulturellt samhälle eller kommer ett informationsrikt nätverk vara en lösning? Förhoppningsvis går det att lösa på ett mer faktabasis sätt för det vore hemskt att se om många av världens olika kulturer försvinner pga. skillnader som inte är accepterade av olika människor eller grupper.

Att blogga

Att skriva en blogg har blivit en liten del av vardagen för många, för vissa är det även en mycket stor del av vardagen. Att uttrycka sina känslor och/eller åsikter har blivit större än någonsin. Numera känns det inte lika nödvändigt att delta i en självklar demostration eller hungerstrejka på plattan. Nä nu när bloggvärlden har fått sån stor uppmärksamhet som den har uppnått så har det börjat bli ett självklart ställe för att uttrycka vad man tycker. Så vad vore inte bättre än att kasta in skolan i bloggvärlden...

Det finns självklart blandade känslor om det; Är skolan verkligen ämnad för att eleverna ska sitta och blogga bort sin dyrbara tid att göra andra uppgifter, eller är det en självklar uppgift då vi går in i en ny era i samhället gällande att uttrycka sina politiska åsikter. Själv tycker jag det sistnämnda, i måtta. Vi har verkligen kommit in i ett helt nytt sätt att diskutera politik, t.o.m. politikerna sjävla är intresserade av bloggfenomenet så vad passar inte bättre än att provsmaka lite på bloggvärlden i en intressant samhällsuppgift. Men det är inte alltid så slappt som många tror. Visserligen behöver man bara skriva sina egna personliga åsikter och inte sitta fast i en stor uppgift som ska vara klar på ett par veckor. Men man behöver ändå lägga ner sin tid på att få ett bra inlägg som passar in ämnet man valt att diskutera och sen såklart verkligen göra sin uppgift. Själv har man varit lite si och så med detta. Det var en mycket rolig idé och verkade roligt i början men man tröttnar lätt på det om man inte vanligtvis är en bloggmänniska. Nu hade man nästan velat byta ut sin tid på bloggandet till en mer konstruktiv uppgift men det är som sagt uppgift värd att göra.

För att inte lägga ner allt för negativ energi på detta så kan man lätt sammanfatta att bloggandet under detta halvåret har varit en positiv erfarenhet för oss att sätta oss in i den nya tiden för diskussionerna om samhällsreleterande frågor. Så kort sagt; Dina märkliga idéer har verkligen varit en bra erfarenhet Stefan!

Kollektivtrafiken

Nu börjar det bli för mycket. De ökande priserna på kollektivtrafiken och de osanna löftena om en mer flexibel och bättre kollektivtrafik börjar gå lite överstyr. De senaste 3 åren har skånetrafiken diskuterat sina nya framtidsplaner om en mycket bättre kollektivtrafik och för att göra det behöver de mer pengar. Det enda som skär sig i detta är att den så kallade förbättrade kollektivtrafiken som skulle inträtt 2006 har man inte sett mycket till röken av. Den enda klara skillnaden är att man får lägga ut extra för att ta sig någonstans.

Visst har man sett några skillnader på bussarna då de går lite oftare under rusningtrafiken men detta gäller ofta bara från ett håll, från storstäderna ut och inte tillbaka. Även priserna på kort som går att köpa har kraftigt gått upp i pris vilket försätter många med lite pengar i svåra sitser. Och det börjar även verka som att SJ och Skånetrafiken gör allt för att utnyttja den globala uppvärmningen och ökningen av människor som vill värna om miljön som på sitt sätt numera hellre vill åka någorlunda miljövänligt.

Om man nu ska uppmuntra människor att åka kollektivtrafik så finns det inget bättre sätt än att göra det billigare för alla att åka den. Det är inte bara SJ och Skånetrafikens vinster kan täcka detta, det hade också varit en bra idé om staten hade uppmuntrat med större bidrag som kan täcka vissa utgifter. Det är ju framförallt politikerna idag som säger att vi ska vara miljövänligare. Om statens nuvarande skattepengar inte kan räcka för att göra årliga bidrag till kollektivtrafiken för att hålla nere priserna så hade i alla fall inte jag blivit arg över en liten ökning i skatt för att täcka en utgift för något som så tydligt är en väldigt viktigt faktor i vårt samhälle.

Gratis kollektivtrafik är väl lite att ta i, men göra den billigare är fullt ut möjligt!

Fattigdom

Nu har en ny uppgift inletts i ShC och den inberäknar att vi ska skriva en uppsats på minst 10 sidor, så varför inte inleda min brainstormning i samband med blogginlägg...
Fattigdomen som vi alla känner till är hemsk, den har visserligen ibland några positiva sidor men knappast några avsevärda. Att skriva om fattigdom världen över skulle tagit åratal att kartlägga och diskutera om, om man nu inte drar massa generella åtanganden om hur fattigdomen ser ut. Det hade nog inte bara tagit åratal utan decennier för att få en fullständig analys av ämnet. Just därför tänkte jag att det var lämpligt att rikta sig in på där man lever...

Det är kanske inte många som tycker att vi har en utbredd fattigdom i Sverige, oftast har vi ju inte det enligt statestik, men det är nästan alltid mycket större än vad man tror. Statestik brukar bygga på människor som är kontaktbara, och människor som lever i "extrem" fattigdom är ofta icke kontaktbara via alla de medel vi använder för att skapa statestiken. Har ju själv aldrig hört talas om någon som letar i varje gatuhörn efter alla de hemlösa som kan göra statestiken mera "verklig". Nej, problemet är i allra högsta grad verklig och den kommer inte försvinna på länge. Men jag tror att det hjälper att diskutera om det, lyfta fram ämnet några steg i prioteringarna. Man kan ju inte kräva att det händer någon drastisk revolution för att "renovera" regeringen så att något görs mot fattigdomen. Den lilla rösten räknas ju faktiskt och ju fler det är som inser allvaret desto snabbare kommer åtgärder mot problemet väckas till liv, tror jag i alla fall.

Sen kan man ju också diskutera om alla de olika former av fattigdom som finns. Det är ju inte bara den "extrema" fattigdomen i Sverige som balanserar på livets kant. Det är så många fler som lever i fattigdom. Personligen tycker jag att bara leva på minimumgränsen (enligt svensk lag) är en fattigdom, det räcker helt enkelt inte. På återseende säger jag.

OS

Jag vet att OS har tagit slut och Sverige hamnade på en skitplats, blablabla... Men efter OS så har det väckts några nya diskussioner; istället för att följa upp på de Kinesiska massavrättningarna och de magnifika kondomer som kan laga cykeldäck mm. så har många (iaf i min umgängeskrets) börjat diskutera nödvändigheten av OS.
Det mesta kretsade kring den ekonomiska synpunkten av OS. Det var inte många som tyckte att det var lönt att slänga ut pengar på en sån sak som OS bara för att alla ska känna en viss sammanhörighet. Ett annat argument för att man skulle ha OS var för att man skulle ha större valmöjligheter när man bettar, men till slut kom man fram till att man vinner ju ändå inte...

"Så varför slänga ut pengar på OS när det är så jävla tråkigt?!" frågar många sig, när man nu kan lägga pengar på lite nyttigare saker än på idrottsdeltagarnas hormonbesvär och klåda(god knows where). Det enda anledningen till att man ville låta lägga pengar på detta blev till slut för att det var spännande, så varför inte göra det mer spännande?
Själv tycker jag att det är mäktigt tråkigt med de flesta sporter, men de sporter som man verkar se mest av på OS - de som går ut på att springa snabbast eller hoppa längst - är nog det mest tråkigaste. Det är ju nästan så att man dör av tristess eller för att hjärtat bara slutar slå pga. brist av "energi". Nä gör OS mer intressant istället så kan vi fortsätta lägga ut den mängden pengar som kan rädda massvis med människor i världen som lever i hemska förhållanden, fattigdom och präglas dagligen av (för oss)exotiska och farliga sjukdomar.

Det finns ju faktiskt massor vi kan göra för att göra OS mer intressant. För att locka fler tittare såsom de sadistiska psykon som statistiskt sett skulle slösa mest pengar och energi på att få skåda något som lättar deras tillfredsställelse. Eller bara för att ge idrottsmännen och kvinnorna en liten högre insats än att bli utbrända och få massa konstiga besvär på konstiga ställen.

Nä sluta släng pengar på massa onödig sport om det finns annat att slänga dem på. Eller gör sporten mer intressant. Jag tycker verkligen att dem som väljer att bojkotta OS gör rätt i det, kanske pga. fel saker dock. Bojkotta inte det bara för orättvisorna i Kina utan för orättvisorna i Världen eller se till att ha bättre argument på krävande diskussioner.